Årets första förlust kom efter en anstormning av FBK och det var ganska rättvist.
Första halvlek är det absolut bästa vi spelat denna säsong, det sker knappast ett enda misstag och vi sköter våra uppgifter så som vi vill att det ska se ut. Hadi har fått den fantastiska uppgiften att se till att kanske FBKs bäste passningsspelare inte får slå bollar i djupled och det sköts mycket bra. Vi lyckas med att få flera FBK spelare att komma ned och hämta boll vilket för oss är en lyckad manöver. Chansmässigt är det ganska jämnt i första halvlek och vi har stor tro på att det vi håller på med ska lyckas.
Halvtid och några små förmaningar som vi trycker på.
Andra halvlek börjar FBK betydligt bättre och sliter hårt på oss. Vi har med både lite tur och även hel del inövad skicklighet, spelare som gör stora insatser och håller oss från att släppa in ledningsmålet för FBK, för i denna inledande period är dom riktigt bra. Det som kanske är akilleshälen för dagens motståndare är deras försvarsspel och vi tillåts flera gånger attackera både här och där. Efter 77 spelade minuter gör vi några mindre bra beslut och en av Karlstadsfotbollens giganter tillåts enkelt lyfta in bollen till en annan gigant och FBK är i en 1-0 ledning. Helt klart rättvist och inget att säga om, men vad var det det den tämligen enkla Arvika tränaren sa före match ? Underläge och vi måste chansa. Som Anders och vår nyanställde ledare Christian Nordenberg sa, 1-0 eller 2-0 spelar ingen roll, vi måste gå för oavgjort. Vi skapar absolut den stora chansen och bollen är inne men lite konstigt för oss på sidan så döms målet bort för offside och vi måste chansa ännu mer. Frukten av denna sista chansning blir tyvärr för vår del att vi släpper ytterligare ett mål efter 92 spelade minuter och matchen slutar 2-0 till FBK. Naturligtvis är det en rättvis seger om vi ser till andra halvleken men med läsglasögonen på så kunde denna tillställning lika enkelt slutat med ett oavgjort resultat. Glädjande för IK Arvika Fotboll är att vi denna så tuffa bortamatch har inte mindre än fyra debutanter i division 3-spel. Simen Arnesen Bohlin, Nils Johansson, Erik Karlsson och Markus Ekholm, det jämkar kanske ut förlusten lite grann ? Avslutningsvis så är resultatet rättvist och det var fantastiskt trevligt för mej som tränare i IK Arvika Fotboll att få möta den gigantiske Erik Wennberg i motståndarlaget och som för dryga 16 år sedan debuterade i seniorsammanhang med redan nämnde tränare som forward och mormor och farfar på läktaren. Kanske att mamma och pappa också fanns på plats i Sporthallen den 6/1- 2003 ? Passningarna var kliniska redan då. Hur kommer du ihåg det datumet ? Ställ frågan.
