Efter en mindre bra insats hemma på Solviksvallen så förlorade AF mot ett helt klart bättre motiverat Forshaga IF. Ett FIF som anlände till Arvika med 12 spelare och som la sej absolut platt första 20 minuterna av matchen mot ett AF som omgående tog kommandot. Jag citerar Arvika Nyheters reporter efter en av dom inledande seriematcherna på Lingonvallen. Om ni vill se passningsorienterad fotboll med fart och fläkt så ska ni göra ett besök på Solviksvallen denna sommar, jo jag tackar för den. Inledningen av matchen sköter vi på ett mycket bra sätt och vi skapar chanser som kunnat ge oss en mycket bra  start på den här åttonde omgången av seriespelet. Efter inledningen av matchen så börjar då förfallet på den passningsorienterade fotbollen. Det dribblas och transporteras som om det vore nån jäkla streetfotboll som spelas på nån badstrand i Tunisien eller Spanien och det var väl knappast det som var uppe på tapeten på matchgenomgången. Vi försöker omgående att slå avgörande passningar bakifrån med mindre lyckad utgång men det mest imponerande är att vi fortsätter trots en passningsprocent i djupled på 0 %. Vi lyckas göra 1-0 efter en fin kombination genom Adrian. 1-1 kommer som ett brev på posten efter ett mindre bra ingripande men det är bara början av detta spektakel. Det är fortfarande ett transporterande av boll som vi inte sett tillstymmelse till förut och kanske att det beror på värmen ? 2-1 kommer även det från Adrian och halvtidsvilan börjar närma sej. Vi eller jag kan vi nog säga bedömer att laget måste väckas i halvtid och det blir två byten. Erik och Simon ut, Hadi och Elvin in. Ja vilken tränare skulle inte vilja ha den möjligheten. Några skarpare ord blir det i vilan och vi är vida överens om att vi ska höja intensiteten i matchen. Andra halvleks början är inget vidare men så har det sett ut i tidigare matcher också men då har vi bitit ifrån oss efter några minuter. Nu blev inte fallet så utan fallet blev oerhört tung då vi bjuder på 2 mål och Forshaga IF helt rättvist lämnar Arvika med 3 poäng efter en 2-3 seger på bortaplan. Det här är absolut den tyngsta förlusten jag haft som tränare och jag kan knappast skylla på någon annan än mej själv då laget såg ut som trötta zombier och var totalt ointresserade av det vi är kända för, nämligen hårt jobb och en moral utan dess like samt kryddat med en passningsorienterad fotboll som är sevärd, jo tjenare. Det ack så omdiskuterade rotationssystemet som vi/jag infört denna säsong fick kliva åt sidan i denna match då jag tyckte att vi gjorde en mycket bra insats mot CU och det blev mer än ett bett på låret efter det beslutet. Kanske att några av gossarna börjar bli för bekväma och hemtama då vi vunnit hela 6 matcher i div.4 Värmland, men det kan jag nog meddela att med 19 inspelade poäng så garanterar jag att vi inte spelar i div.4 nästa säsong. Avslutningsvis måste jag be om ursäkt för vår insats i dagens match till våra sponsorer, till alla som jobbar ideellt för klubben, till vår ordförande som försöker följa våra matcher om inte han måste jobba ideellt med Arvika Cup tillsammans med Kenneth, till våra matchvärdar, till våra bollkallar och till vår prisutdelare av matchens lirare och naturligtvis vår välinformerade speaker. Sen att Mats fru Pia ser till att vi har Resorb så det räcker någon månad, Camilla som ser till att det finns salta pinnar och bra mycket mer till spelarna, Anders som gnäller och Luis som håller med, det är många som lägger ned tid på det här laget som jag också måste be om ursäkt till för vårt uppförande. Vi får i allt detta negativa inte glömma bort att det är 30 år sedan IK Arvika Fotboll startade sin verksamhet vilket innebär ett litet jubileum, så allt är inte totalt mörker som i min kammare denna Lördagskväll.